Två
Mina skratt slutar i tårar, för varje skratt påminner mig om att jag egentligen inte är lycklig, jag har inte dig.
Någonstans förvandlas mina tårar till slag, för varje tår påminner mig om hur sårad jag är, hur ont det gör.
Mina knogar gråter med mig, blod. och ja, det känns otroligt patetiskt, men i just det läget, när jag knyter mina nävar och med all min kraft slår rakt in i väggen. Då känns det bra. I några sekunder släpper smärtan i hjärtat, jag känner inte längre tårarna, det finns bara jag, och en patetisk vägg.
Jag saknar den du var, för jag vet inte vem du är längre. Vem fan är du.
För mig är du allt och ingenting, ett slag i väggen eller två.
En viskning på natten, flera tårar om dagen.